någon sitter i fönstret

Lunchrast.

Sitter och äter couscousgryta framför en av mina två MacBooks i klassrummet på översta våningen. Kvinnan mittemot äter soppa.
Solen skiner in genom ett stort fönster.
Jag ser Lisebergstornet, Masthuggskyrkan och Stenaterminalen samtidigt.

Känns väldigt gemytligt.

Det är bättre att brinna upp snabbt än att tyna bort.

Bra Håkan, ge mig ett haircut och kanske ett nytt jobb också.

Jag ska bränna en skiva med gladmusik som vi ska spela varje morgon.

Gitnail

Jag är inte van vid "gå upp klockan 7 och komma hem 17-livet", mer "gå ut 17 och komma hem 7",
Nu verkar jag köra någon mellangrej, och idag när jag skulle sova och plugga så kom min kära Emelie från Stockholm och en öl blev fler, och det där med att sova klockan nio försvann för fem timmar sedan.
Nu har jag gått ensam genom regnet och även köpt en påse godis på 7-eleven för att kunna hänga där lite.
Hittade tre dagar gammal middag i kylen och det är helt okej.
Men seriöst, jag är inte hungrig.
Jag har tuggade makaroner i munnen men jag kan inte svälja dem.

En sak som suger fanhelvete är att jag sparade i tusen år för att kunna köpa en ny mac ibook och idag fick jag veta att alla på skolan får låna sådana gratis, och jag får inte ens använda min egen p.g.a. någon skitblablablalicens. så bra Rachel, nu kan jag ha två likadana datorer, en som jag använder för att skriva kulturella utvärderingar på och en värd 13000 som kan stå och ruttna i garderoben i två år.
bajs.

okej jag måste sova ölen ur kroppen innan jag skall upp om fem timmar.

det är ett hål i min ficka

i Berlin kan man se flygplanen flyga in riktigt lågt från hustaken.

nu är jag hemma, typ. bara det att jag inte har något hem i två veckor.



if you ever need a stranger to play at your wedding

nu skall jag spela gitarr.

mojito has got me spinning like a record

kl 13.45 Berlin:

jag skall aldrig dricka mojitos igen
jag skall aldrig lyssna på musik igen
jag skall aldrig äta baklavas kl nio på morgonen igen

aldrig på en tysk båtbrygga

Jag är en syltmunk!

Hej.
Saker har upptäckts:
Försenad hyra på fyra tusen,
Nio hundra på konto.
Juice har hämtats i kök p.g.a. grumligt dricksvatten vid vaknande, varpå halkande på kattspya och skada av arm uppstått.
Det går bra nu.

Jag har:
Lagat mat och varit snäll mot mor.
Lånat pengar av mor.

Insett att jag skall åka till Berlin om nio timmar och innan dess skall jag enligt planeringen; tvätta kläder, packa kläder, skriva på kontrakt, skriva arga mail, söka CSN, flyttanmäla och sen kanske sova lite.

HERRÅ!

p.s. Fan om de tar datorn i säkerhetskontrollen. De gör de väl inte?????????!?!?!??!??!?!?

J

fan. FAN!
försöker komma på någon svordom som räcker till. det går inte.
det blir bara tomma utandningar.

I'll rather have purridge together.

dag 2.

Hey, det här går ju bra.

who is going to throw the very first stone

dag 1.

One of you will be asked to build a ship

Vad hände?
Jag satt och kollade på OC på datorn vid klockan 21, råkade öppna GarageBand, och här sitter jag nu, 8 timmar senare och har lyckats åstadkomma så mycket som ett loopat trumbeat.

Tiden är min värsta hatkärlek. Den förstör för mig hela tiden, såvida inget dåligt har hänt, och det är inte den bästa förutsättningen för en bra relation,

För ett par minuter sedan fick min arm lust att, utan att ha konsulterat mig först, välta ur min tekopp som stod på bordet bredvid. Det är nu te partout. Som krona på verket var det dessutom honung i. Jag tar på mig det.
Ser fram emot att vakna imorgon och sätta ner fötterna på ett klibbigt golv.

Förövrigt skall jag flytta ner från det här gudsförgätna berget inom en vecka.
Till alla er som bor närmare havsnivå vill jag på förhand be om ursäkt för översvämningen som kommer att komma när jag flyttat ner till er igen. Det kanske är egocentriskt tänkt men ibland känns det som att jag är en del av ett omfattande experiment, eller möjligtvis objekt i en vadslagning. Någon skrattar åt mig iallafall.
Jag bjuder på det.

du vet jag säger inte alltid det som jag tänker

Fyfan vilken ångest det är att åka taxi genom Vasastan och se folk som är ute och joggar eller rastar hunden och inse att för femte natten i rad åker man hem rövpackad kl. 6 på morgonen.

Jag var på väg att sova hos dig mami, på soffan, men jag vet att du skulle kommit och väckt mig med te och frukost imorgon bitti, alldeles för tidigt.

Och jag insåg nyss att jag har så mycket kläder att om jag någonsin skall ha användning av ens en bråkdel av dem så måste jag börja använda snygga t-shirtar som pyjamas.

Tre stämplar på min arm nu. I höst skall det börja. Varje nyårslöfte sen 1996.

When I don't know it.

Att försöka vara charmig fast man flera gånger i minuten måste vända sig om och hosta.

Att träffa 8 år äldre killar som skrev kärleksbrev till en när man var 17, vara jättebra vän med folk som inte vet någonting om en, få en lapp av den man tycker är så jävla häftig, ge sitt nummer till någon man kanske inte vill ska ringa, och få en kyss av någon man kanske inte borde få det av.

Nu känner jag mig dödssjuk och jag önskar jag stannat hemma och kurerat mig ikväll.

Det roliga var att det stod en hare på gatan när jag kom hem. Jag tog av mig skorna och gick lite barfota. Tänkte att det var en perfekt natt för att däcka i gräset.

Naaah.

My body is a cage that keeps me from dancing with the one I love

Hej

Jag hostar. Vrider mig i smått panik på soffan, inte minst för att jag börjar jobba på fredag och det är smått obekvämt att ha rethosta7000 när man försöker merförsälja och samtidigt vara charmig.

I SURVIVED ROSKILDE 2007!
Men till följd av feber efter att ha varit blöt på varenda millimeter i två dygn så blev det två nätter i Köpenhamn och missande av The Who och Red Hot Chili Peppers.

Fick dock, (med största ansträngning på grund av fascination av det fysiskt möjliga att mina händer var så blöta att de inte blev torra fast jag gnuggade dem mot varandra i en timme) se de bästa; The Arcade Fire.
Fyfan vad jävla bra de är.

Jag har en ny dator!
Jag älskar livet!
JAG SKA ALDRIG STÄNGA AV DEN! Den är så vit och fin.

HERRÅ!

Slapstick Sidekick

Måste bara säga att min telefon är lagad. Så ring mig så att jag får fira.

Jag har ingen bild på en telefon så det får bli den här på den personen som jag pratar med mest:

Världensbästakompisjagsaknardigvarförärduifuckingkukstockholm?

Blogging is the most fun a girl can have without taking her clothes of

Här påbörjas ett nytt inlägg ca. 40 sekunder efter att det förra avslutades.

Jag är förvånad att inte den intervallen är mer dominerande här i min blogg, med tanke på hur sjukt beroende jag brukar bli av allt som har med datorer att göra.

Topp 5 datorrelaterade saker som jag varit beroende av det senaste året:

5. Monkey Island 4 (fast det buggade sönder på min dator och jag fick börja om säkert tre gånger.) Och vi ska inte ens prata om 3:an.
4. City Jumper - Ett sjukt beroendeframkallande spel som en vän introducerade mig för på ebaumsworld.com. Kan verka ofarligt vid de första speltillfällena, men är helt klart en inkörsport rakt ner i fördärvet. Jag låg på topplistan flera veckor i sträck. Och okej, då ska ni veta att det här är ett spel som spelas av tusentals människor från världen över, dagligen.
3. Myspace.com- Okej, ni är lika dåliga som jag och ni vet det.
2. Bilddagboken.se - När man slutar se tillfällena för var det är, och istället koncentrerar sig på att försöka hitta bästa kameravinkeln och skapa den ultimata illusionen; att man faktiskt hade den bästa fredagskvällen och de roligaste vännerna, för att sedan ladda upp fotona på internet, så bör man börja rannsaka sig själv. Det är svårt att sluta.
1. Runescape.com - BÖRJA INTE! Om det är någonting i mitt liv som har tagit onödigt mycket tid utan något vidare utbyte så är det Runescape. Jag vågar inte ens tänka på hur många hundra timmar jag har ägnat åt att sitta och klicka på en viss punkt på datorskärmen för att få min spelare att fiska ett visst antal fiskar eller hugga ett visst antal bitar kol.

Visst skämdes jag ibland; när en annan spelare på skärmen öppet ställde frågan "How old are you guys?", och folk från alla världens hörn svarade allt mellan 8 och 13, så kunde jag inte gärna dra till med "Hi there everyone, I'm a 20 years old female from Sweden who is not exceptionally ugly, yet I'm inside playing computergames whilst all my friends are out partying. How are you doing?"

Så svaret blev oftast "I'm 12."

Jag skämdes inte ens när jag svarade "ja" efter att en 11-åring frågat om jag ville bli hans flickvän, och tog det sen rätt lugnt medan han gav mig allt från fina klänningar till dyra vapen i uppvaktningsgåvor.

(BTW, är det någon som vill köpa ett runescapekonto så säljer jag det för 1000 kronor. )

Jag är seriöst rädd på riktigt för att jag inte skall kunna hålla mig själv ifrån att starta ett konto på secondlife.com. Snälla hjälp mig.

Fallossymbols in oslo

Oj.
Hej.

Vad bra det går, det här med att jag ska basunera ut mitt liv så att folk (läs mamma) kan hålla koll.
Har ju inte ens fått med Oslo.

Jaja. Oslo är en fin stad. Fast seriöst den dödaste jag någonsin besökt. Eller? Klockan tolv en lördagsnatt och vi gick tvärsigenom stan bara för att ta trikken hem efter att inte ha hittat något kul ställe alls. Hej hotellbaren.

Fast jag måste ge Oslo tre saker:

- Inredningen i Frälsningsarméns butik i Grünerlokke
- På måfå placerade kopparskulpturer för att höja artsykänslan på byn
- Vigelandsparken ( Som seriöst var det mäktigaste jag sett näst efter Cheopspyramiden.)




Andra roliga saker i Oslo var att jag fick med mig nedanstående Robocop, ett par rosa wayfarer-kopior och en sjal som jag plockade upp från marken (och sprang en liten bit), och mamma hittade en röd burk som vi båda slogs om ett litet tag innan vi kom fram till att hon kunde få den nu men att jag kan få den i bröllopspresent.







Hej hopp

fog

Det kliar på mina armar.

Igår fick jag en rätt sjuk nostalgikänsa av att jag var 7-8 år och lekte bland ölflaskor och brutna LP-skivor på pappas klubb en söndagsförmiddag, och mamma rätt bestämt sa åt mig att inte röra vid glasfiberullen.

REJV

Jag har idag:

Ljugit om mig själv.
Sagt sanningen om en annan människa.
(...)

Jag är så glad över denna:



(Och nej Andreas, du kommer inte att få den.)

Perfume: The Story of a Murderer

Hej
Jag tycker om Hagabion. Jag tycker om den därför att man kan sitta där i fyra timmar och äta fusillis för 35 kronor, djupt insjunken, eller sjukt engagerad i en konversation, när någon lägger ett bioprogram på bordet. Man slänger en blick på väggklockan, inser att det börjar en film tre minuter senare, undrar om man hinner kissa innan, och sen sitter man i mörkret precis lagom till förtexterna.

Häromdagen impulsade jag "Perfume: The Story of a Murderer". ( Dreamworks 2006)
Ett något sånär som på kostymdrama som utger sig för att vara en kittlande skräckis, baserad på romanen med samma namn.
Handlingen utspelar sig i 1700-talets Frankrike och kretsar kring Jean-Baptiste Grenouille, en ung man som fötts med ett extremt bra luktsinne.
Efter Grenouilles möte med en vacker ung kvinna, vilken han olyckligtvis råkar kväva av ren klumpighet, blir han besatt av tanken att kunna bevara dofter.
Efter att ha lärt sig doftbevarandets grunder hos stadens parfymör reser han till parfymens hemstad, Grasse. Där börjar han döda unga kvinnor och ta till vara på deras lukter med målet att skapa den ultimata doften; toppnot,hjärtnot och basnot nog för att, som enligt legenden, få vem som helst att i ett ögonblick tro att de befinner sig i paradiset.

Varken storyn eller manuset i den här filmen håller särskilt bra. De som läst boken innan de såg filmen ansåg att den inte levde upp till förväntningarna. Bland annat var Grenouille för snygg. (Dreamworks produktion, min anm.) Man skall heller inte förvänta sig att gå ifrån salongen med kårar längs ryggraden, för den innehåller knappt något läskigt alls förutom ett antal bilder på krälande larver. Det läskiga skulle kanske vara den ambivalens som man upplever gentemot mördaren.
Jag skulle vilja beskriva filmen som obehagligt vacker.
Fotot är ett av de bästa jag sett på länge, med väl uttänkta färgskalor och rörelser. Jag fick nästan ont i kroppen av hur bra filmen förmedlade Grenouilles luktsinne till publiken. Nära bilder på essenser; små, små oljedroppar, gjorde att man nästan kände lukten av tusentals röda rosor.





Jag hade knapp koll på filmen innan jag såg den, och blev väldigt förvånad när Dustin Hoffman och Alan Rickman dök upp i varsinn nyckelroll.

För den som intresserar sig för filmfoto tycker jag nästan att den är obligatorisk. För er andra är den nästan värd att se bara för att den innehåller den sjukaste scenen i filmhistorien.
Tänk er ett tusental statister iförda tidsenliga kläder, tandsminkning och oljigt hår, som på en stor gårdsplan rätt oprovocerat klär av sig nakna och börjar hångla. Och så lite täta åkningar på det. Ganska sjukt men hyffsat förenligt med resten av filmen.



hej hej

"Leende guldbruna ögon"

Okej, börjat lek.

Mitt oaccentuerade försök till stämningshöjare i form av filmtittning har givit resultat.

Dock misslyckades jag med delen där jag istället för att hamna i ett tillstånd av ofrånkomlig ambivalens skulle låta tärningen välja film åt mig.

Anledningen var att jag vid givet tillfälle var aningen nedstämd efter att ha fått en elak mening sagd till mig kvällen innan, och nedanstående DVD's baksida utlovade ett koncept som inte kunde vara annat än vinnande vid tröstsökande.

"LEENDE GULDBRUNA ÖGON"
En dramaserie för SVT i tre delar, om Lennart ,23 år från Fellingsbro som inget annat drömmer om än att bli dansbandssångare. Lennart har rösten, problemet är bara att han är svart, och inget dansband vill ha honom. Lösningen på problemet kommer då han utlämnad åt sitt öde i Rågsved hos den misslyckade hiphoparen Rosha (Fares Fares) kommer på idén att starta ett eget dansband.
De enda musikanterna han lyckas få med i projektet är en ganska brokig skara, med tydligt tilldelade karaktärsdrag. Ingen av dessa har egentligen något intresse för dansbandsmusik vid seriens start, utan är med för pengarnas skull.





Konflikten är ganska uppenbar från början, men fint placerat med de olika bandmedlemmarnas bakgrunder och öden. Tyvärr brister skådespeleriet på vissa håll, men man kan se förbi det tack vare huvudrollsinnehavaren Yankho Kamwendos fantastiska insats.
Sättet på vilket han framför Lennarts outtömliga optimism när de övriga bandmedlemmarna tvivlar är av inte tidigare skådat slag.

Hans leende greppade tag i mig redan de första minuterna och hade ännu inte släppt när jag sett igenom alla tre avsnitt på raken. Inte hade heller ledmotivet till serien släppt min hjärna när jag skulle gå och lägga mig. "Sandras sång", som framförs med dunder och brak under en faktisk Allsång på Skansen-sändning får mig att tvivla på min ståndpunkt inom svensk musik, och då jag spelat slutscenen om och om igen för att få höra låten, fruktar jag att jag har börjat gilla dansband.


Slutscenen ses här:
http://www.youtube.com/watch?v=2nmKbhJNCYI

Ja, jag är fortfarande euforisk ett dygn efter att ha sett serien.
Se den!

hej

hej

Det är verkligen helt magiskt att mitt 90-dagars spårvagnskort har gått ut.

Att gå till fots är verkligen överskattat. Iallafall för oss med ben kortare än det gyllene snittet.

Det är omöjligt att försöka gå snabbt. Att gå snabbt resulterar i en konstig känsla av att musklerna inte räcker till. När man nått sin topphastighet resterar bara en känsla av... hopplöshet. Det går inte att gå snabbare utan att det övergår i spring... Ja, jag tycker iallafall att det är oerhört frustrerande. (Ge mig en cykel, någon.)

hjälp till självhjälp

Impatience makes success!

De senaste dagarna har jag med empiriska metoder lyckats verifiera två påståenden om mig själv:

1. Jag är som en gris, drar man mig framlänges vill jag gå baklänges.

2. Jag klarar bara av att ta mig an stora projekt av oöverskådlig karaktär. En trivial uppgift som att t.ex. diska är i mina ögon rätt irrelevant och ter sig ganska omöjlig att utföra. För att jag skall aktiveras krävs något med större ändamål.

Med anledning av påstående 2 tänkte jag nu introducera "Rachel tvångsaktiverar sig själv genom kontinuerlig kontakt med cyberspace."

Jag tänkte börja med filmtittande. Rent praktiskt går det till såhär: Jag skall se på film och sedan ha något vettigt att säga om varje filmupplevelse. För att undvika hinder orsakade av mina utbredda funktionshinder i form av tvångstankar och ambivalens så skall jag välja film med hjälp av tärningskastning.
Första målet är att se igenom alla filmer jag har hemma, för att sedan kanske avancera till hyrfilm. Senare fråga.

Ni kan ju iallafall låtsas intresserade så jag känner att jag tillfredsställer ett behov av bloggläsning hos några av er.

Rackan

revisited

Slå upp fönsterluckorna! Häng ut de chockrosa vimplarna, tänd signaleldarna och skrik för allt vad rösten mår; ty dagen är kommen! Dagen då jag överlämnar blåmonologerna åt spritflaskan och startar en ny blogg- nu lite gladare, lite bättre.

Tell your friends.

puss Rackan